I förrgår var jag i Strömstad och sprang deras mil. Det gick helt ok, 8e plats och 32 min. Ingen jättebra tid men banan är ganska tuff. Före mig hade jag 7 kenyaner. Silas Sang var först, väldigt trevlig kille som jag snackade lite med på middagen efter loppet. Man får ibland höra lite negativa åsikter om att det finns ett stort gäng kenyaner som reser runt och suger upp alla prispengar inom löpning. Jag håller verkligen inte med. Dessa idrottsmän är förebilder för oss lite förslappade västerlänningar. Vi svenskar måste bli bättre helt enkelt. Att de skulle ha någon särkild genetisk fördel för att bli bra långdistans löpare tror jag inte alls på. Det är inte så konstigt att de dominerar. De rör sig mycket som barn, ofta utan skor, och får starka ben och fötter. Det är väldigt många som tränar hårt för att försöka bli så bra som möjligt, det är en chans till ett bättre liv. Det finns en stark tradition, många förebilder som har lyckats.

Förra helgen var jag och Japhet Kipkorir, som jag lärde känna när jag reste runt i Kenya efter muck 2005, i Kiruna och tävlade. Det var kanon. Jag vann 10 km och Japhet 21 km. På kvällarna gick vi på konserter på festivalen som de hade. Mitt favoritband just nu, Mustasch, var mycket bra. Det var första gången de arrangerade det här loppet så det var inte så många med. Jag kan verkligen rekomendera alla att åka dit nästa år.

Just nu håller jag på att packa min väska för en vecka träningsläger/semester i St Moritz. Åker direkt till Öland och vikrtorialoppet när jag kommer hem nästa vecka.

Ha det gott, //Dan-Eric